Likgiltighetens kyla




Tyst och tomt ekar livet i likgiltighetens spår.
Sakta fylls timmar dagar av ett intet, ett tyst och kallt öde.
Dimman tycks tjock och oigenomtränglig.
Finns det ett slut på dvalan?

Vart finns meningen? Vart finns hoppet?
Ge mig en blick, en glimt av sanningen!
Ge mig hoppet tillbaka!
Ta mig ur sömnen!

Öppna mina ögon igen, låt mitt hjärta slå starkt på nytt.
Ge mig tillbaka känslan av meningsfullhet!

Älskade Fader, ge mig livet åter!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0