Det ouppnåeliga




Varför är det ouppnåeliga det enda som är gott nog?
Varför kan jag aldrig nöja mig med mindre än det jag inte kan få?
Varför måste målet alltid vara satt bortom stjärnornas rand?
Långt utanför min egen räckvidd.
Varför kryper sig missnöjet på med insikten om att det ouppnåeliga är just ouppnåeligt?
Varför är det så svårt att förstå?

Var är friden, tilliten och förtröstan?
Var är glädjen, tron och hoppet?

Hjälp mig finna rätt, hjälp mig komma fram, hjälp mig komma hem igen.
Ta mig tillbaka till hemmets värme, till friden i faderns famn.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0