Likgiltighetens kyla
Tyst och tomt ekar livet i likgiltighetens spår.
Sakta fylls timmar dagar av ett intet, ett tyst och kallt öde.
Dimman tycks tjock och oigenomtränglig.
Finns det ett slut på dvalan?
Vart finns meningen? Vart finns hoppet?
Ge mig en blick, en glimt av sanningen!
Ge mig hoppet tillbaka!
Ta mig ur sömnen!
Öppna mina ögon igen, låt mitt hjärta slå starkt på nytt.
Ge mig tillbaka känslan av meningsfullhet!
Älskade Fader, ge mig livet åter!
Det ouppnåeliga
Varför är det ouppnåeliga det enda som är gott nog?
Varför kan jag aldrig nöja mig med mindre än det jag inte kan få?
Varför måste målet alltid vara satt bortom stjärnornas rand?
Långt utanför min egen räckvidd.
Varför kryper sig missnöjet på med insikten om att det ouppnåeliga är just ouppnåeligt?
Varför är det så svårt att förstå?
Var är friden, tilliten och förtröstan?
Var är glädjen, tron och hoppet?
Hjälp mig finna rätt, hjälp mig komma fram, hjälp mig komma hem igen.
Ta mig tillbaka till hemmets värme, till friden i faderns famn.
Vänskap
Med dina ord skapar du, med dina ord föder du, med dina ord stjälper du, med dina ord dödar du.
Med dina ord lyfter du upp, med dina ord drar du ner, med dina ord älskar du, med dina ord hatar du.
Du talar sanning, du talar lögn, du talar skönhet, du talar fulhet.
Dina ord väcker i mig en längtan efter mer, en längtan efter sanningen, efter fullheten och skönheten.
Tack min vän, tack för orden som betyder allt och för orden som intet betyder!
